The Best of Me (Drama, Romantik):

1992 träffades ungdomarna Amanda och Dawson för första gången och de blev snabbt förälskade, men livet tog snart en drastisk vändning och de skildes åt. Nu, 21 år senare träffas de av en händelse igen och de upptäcker snart att känslorna finns kvar. Men kan kärleken övervinna de smärtsamma minnena som de båda har och de val de gjort tidigare i livet? 

 

 

The Best of Me är ännu en film som bygger på en roman av Nicholas Sparks och precis som med de övriga filmerna kan vi här förvänta oss dramatik och romantik. Dock är grundstoryn ungefär densamma som i alla filmer som är baserade på hans böcker och vi möter därför också här en fattig ung man som tillhör fel familj, men det stoppar självklart inte rikemansflickan från att bli förälskad och på det spåret är det. Och är det nu så att ni tycker detta låter bekant så kan det även vara för att filmen nästan är som en exakt kopia av filmen Endless Love, som i sin tur bygger på en bok av Scott Spencer och inte en av Nicholas Sparks.

 

Rikemansflickan förälskar sig i en pojke med sämre status.

 

The Best of Me bjuder på fina vyer och en sagolik miljö som fängslar ens ögon och filmen är stundvis väldigt mysig och charmig, men det finns också stunder då filmen rullar på aningen slött och den blir då också något händelselöst. Den starka känslan av kärlek och romantik som vi annars är vana vid att se och känna på filmer som är baserad på Nicholas Sparks böcker är dock här inte så ihärdig som jag hade hoppats på och även om filmen är kärleksfullt så är det något litet som brister. Trots detta så blir jag ändå berörd av småsaker och mina tårar rinner som ett vatten fall längst mina kinder när jag mist anar det, så även om det finns brister så är filmen stark. 

 

Filmen bjuder på sagolika miljöer. 

 

The Best of Me berättas i olika etapper eftersom filmen är uppdelad i nu och då och jag hade nog önskat att filmen hade riktat in sig mer på nutiden än på det förflutna. Vi hoppar alltså fram och tillbaka i tiden men för en gångs skull så är det inget som stör eftersom åldersskillnaden på karaktärerna är så pass stor att det inte blir oklart var vi befinner oss tidsmässigt. I rollern som de unga Amanda och Dawson ser vi Liana Liberato och Luke Bracey och precis som Michelle Monaghan och James Marsden, som gestaltar deras vuxna jag, så har de kemi. Dock tycker jag nog ändå att styrkan i skådespelet ligger hos Michelle Monaghan och James Marsden som försöker lyfta filmen medan Liana Liberato och Luke Bracey kanske inte känns riktigt lika starka och sammansvetsade som de andra två. Till råga på allt så ser Luke Bracey aningen för gammal ut för att spela en tonåring och detta säger jag utan att känna till hans ålder. Liana Liberato ser åtminstone ut att vara 17-18 år medan han känns aningen... föråldrad.

 

Det finns kemi mellan både de unga och de vuxna skådespelarna, men de vuxna gör det lite bättre.

 

The Best of Me må kanske inte vara den starkaste och bästa filmen som är basera på en roman men den har definitivt sina stunder. Vissa saker går dock att förutspå medan andra till en början kommer som en överraskning, men tyvärr får vi förvarningar en stund innan händelserna sker vilket förstör lite av känslan och den lilla romantiska spänning så finns där. Men allt som allt så är ändå The Best of Me en mysig liten film som lockar mig till tårar av både glädje och sorg och det är något som aldrig är fel.

 

Kärleken finns kvar när Amanda och Dawson möts i vuxen ålder. 

 

FILMINFORMATION: