Prisoners (Drama, Kriminalare, Thriller):

Keller Dovers sexåriga dotter och hennes bästa vän försvinner spårlöst på Thanksgiving och när detektiven Lokis utredning stannar upp bestämmer sig Keller för att ta saken i egna händer.

 

 

Ibland tror jag att jag är så där överdrivet smart och att jag kan lista ut vem kidnapparen/mördaren är redan under de första 10 minuterna av en film, och väljer jag självklart inte det självklara fallet. Ibland går det bra men andra gånger, som i detta fallet, blir det bara så där pinsamt fel och speciellt när alla ledtrådarna finns mitt framför ögonen på en under hela filmens gång. Ja, Prisoners lurade mig och skammen kom över mig samtidigt som jag lossade som ingenting. Jag valde att bara glida med i storyn som minst sagt visade sig vara både gripande, spännande och lite obehaglig.

 

Är Alex (Paul Dano) verkligen den som ligger bakom dåden? 

 

Prisoners rullar fram i ett väldigt lugnt tempo och i vanliga fall så hade det stört mig, men så blev det inte i detta fallet. Även om allt är lugnt och stillsamt så hänger spänningen i luften från ruta ett samtidigt som ett obehag tränger sig på allt mer ju längre in i filmen jag kommer. Jag kan riktigt känna oron och rädslan som växer hos karaktärerna och det känns nästan som om att jag är en del av filmen och det obehagliga dramat, vilket också är det som gör filmen så bra.

 

Prisoners bjuder på en obehagskänsla i toppnivå. 

 

Nu är det ändå inte så att Prisoners är en överdrivet bra filmen utan den är snarare bara så där lagom obehaglig tack vare att detta säkert är verkligt för någon familj någon stans i världen. Filmens styrkan ligger definitivt i obehaget och känslan som den ger och även om jag inte har barn och inte heller tycker om dom så kan jag lida med föräldrarna i filmen. Prisoners bjuder även på en stark rollprestation av både Hugh Jackman och Jake Gyllenhaal som med sin "scennärvaro" lyfter hela filmen till en helt ny nivå. Keller's (Hugh Jackman) rädsla och kriminalaren Loki's (Jake Gyllenhaal) vilja till att finna de försvunna barnen känns riktigt trovärdiga och spänningen stiger allt mer ju längre in i filmen jag kommer och ju mer allt spårar ur. Det hela blir lite som en katt och rått lek där pappa Keller inte riktigt kan lita på polisens jobb och istället tar saken i egna händer. Det blir grymt, det blir obehagligt, det blir spännande och det blir bra. Prisoners må nog vara en av de få lugna och stillsamma filmerna som jag verkligen kan uppskatta och tycka om och även om det inte blir superduper bra så räcker det och blir över.

 

Vill man få något gjort så få man ta saken i egna händer. 

 

FILMINFORMATION: