Ibland så få jag för mig att jag vill se en film där kärleken bara sprudlar och för inte så längesedan sa någon till mig att One Day (eller En Dag som filmen heter i Sverige) var just en sådan film, en film som utstrålar kärlek. Även om jag egentligen inte längre tror på kärleken så kan romantik på film ändå slå mig av stolen och det var just det som jag hoppades på att skulle ske när jag la i One Day i DVD-spelaren, men riktigt så blev det tyvärr inte. Eller snarare inte alls. 

 

Kärlek eller vänskap, det är den stora frågan.

 

Vi få här följa de två vännerna Emma (Anne Hathaway) och Dexter (Jim Sturgess) under en specifik dag, den 15 juli, under ca 20 års tid, från 1988 fram till 2011. Det blir därför ett djävulskt hoppande i handlingen men det blir ändå aldrig svårt att hänga med i handlingen och svängarna som sker i deras liv under det år som har passerat mellan gångerna. Trots att det är lätt att hänga med i filmen så saknar jag romantiken som enligt mig lyser med sig frånvaro och filmen blir därför aldrig riktigt bra, snarare inte bra alls. Dessutom så stör jag mig något enormt på både Emma och Dexter som råkar vara två otroligt dryga människor och som dessutom är så fel för varandra men ändå så rätt. Och det värsta av allt är ändå att de inte kan bestämma sig för om de ska vara vänner, KK eller inleda ett förhållande.

 

"Ska vi knulla lite nu då?"

 

Anne Hathaway är som vi alla säkert redan vet inte heller brittisk och just därför så retar jag upp mig på att hon har lagt på en brittisk dialekt. Att hennes karaktär Emma sedan är så jävla dum när det kommer till sina känslor gör inte saken bättre och jag stör mig därför också på allt som hon gör och på varje beslut hon tar. Jim Sturgess som vi ser i rollen som Dexter är iallafall ifrån England och därför behöver han inte göra till sitt tal, men hans karaktär är precis lika trög och irriterande som Emma, om inte värre och därför retar jag mig också på honom.

 

"Men ska vi knulla lite nu då?"

 

One Day är inte alls fylld av romantik och kärlek, utan filmen är snarare bara tragisk, uppretade och deprimerande och just därför så tycker jag inte heller om den. Jag tycker inte heller om skådespelarna i filmen och det kan självklart också ha förstört min filmupplevelse. Men hur som helst så är One Day en långtråkig och dålig film som jag aldrig någonsin vill se om igen. Jag önskar faktiskt att jag aldrig någonsin hade sett den men det har jag ju redan gjort och den förlorade tiden kan ingen ge mig tillbaka. Men det finns faktiskt ett ytterst litet plus med filmen och det är slutet som råkar vara lite gripande, men att behöva ta sig igenom en och en halv timme för att komma dit är inte värt besväret.

 

"Okej, vi börjar bli gamla så låt oss testa på det där med kärlek".