Lejonkungen Originaltitel: The Lion King (Tecknad familjefilm/Äventyr/Drama):
Simba är ett ungt lejon som en dag ska ta över kungariket efter sin far Mufasa. Men när hans pappa dör i en olycka lägger hans farbror Scar skulden på Simba och säger till honom att lämna riket och aldrig återvända. När Simba är borta tar Scar över rollen som kung och lämnar kungadömet i fördärv.

Filmen får:
Lejonkungen är nog den bästa Disney filmen som gjorts och trots min "höga" ålder lipar jag som ett litet barn under filmens gång. Jag älskade filmen när jag var liten och så är det än idag, om inte mer idag. Lejonkungen är en stark berättelse som griper tag i mitt hjärta och vägra släppa taget då den varvas utav både sorgliga och roliga stunder som gör att den biter sig kvar på min näthinna under en lång tid. Filmen blir dessutom mer känsloladdad nu när jag är lite äldre, för ju äldre du är desto mer förstår du utav handlingen och kan ta in all dramatik som gör ont. Som liten var denna filmen oerhört bra men nu när den ännu bättre då jag kan förstå allt som händer. Döden är inget som är verkligt för ett litet barn men när man bli äldre inser man att den finns där hela tiden och detta gör bara filmen ännu starkare. Lejonkungen är inte som dagens barnfilmer, utan den är anpassad till både vuxna och barn och gjord så att alla åldersgrupper ska kunna förstå sig på de skämten som finns. Nu bryr jag mig visserligen inte så mycket om hur vidare barn kan förstå vad som händer eller ej, men nu är egentligen denna filmen gjord för barn och därför få jag väll inse fakta och ge den ett plus för sin barnvänlighet. Miljöerna i filmen är dessutom otroliga, än en gång något som ett barn inte kan förstå, och detta gör bara filmen mer verklighetstrogen även om andra element inte är så verkliga. Men nu strunta vi i vackra miljöer och bristande element och tar bara till oss storyn som är helt fantastisk och underbar. Lejonkungen överträffar sig själv med sin helhet och kommer nog alltid förbli min favorit bland Disney filmerna.