Vägen Originaltitel: The Road (Drama/Thriller/Äventyr):
Jorden är så gott som död och få människor är i livet. På vägen vandrar en far och hans son. De är på väg söderut för att komma till ett något varmare klimat och kämpar för sin överlevnad. Vägen dit är lång och farorna är många då de få människor som finns kvar gör vad som helst för att överleva.

Filmen får:
På fodralet möts vi av texten: "Vårens bästa film" och massor av 4/5 betyg, men jag kan inte riktigt förstå varför. Allt som händer under dessa två timmar av film är att vi får se 2 personer gå och gå lite till, med undantag för några få tillfällen då det faktiskt händer något. Det är även ont om folk och intressanta dialoger vilket får The Road att bli något seg. Dessutom hoppar filmen i tiden och går mellan dåtid och nutid vilket klart är lite förvirrande, men inte lika förvirrande som jag annars brukar uppleva det.


Men även om The Road är händelselös och aningen seg så är den ändå rätt bra, men inte så bra som de flesta kritiker påstår. Den lilla pojken är dock aningen jobbig då han ställer till med problem för sin pappa som kämpar för deras överlevnad. Vem orkar gå runt och bära på en unge som har två friska ben att gå på undrar jag ibland och kan ungen inte springa så lämna honom. Ja, för tyvärr är det så det känns och jag möts gång på gång av mina egna tankar som lyder: "Din pappa har precis räddat livet på dig och du bara står där och glor som en annan fåne istället för att lägga benen på ryggen". Dumma unge säger jag bara. Men det finns även ljusa stunder då vi kan skåda ett starkt och kärleksfullt band mellan de två, så kanske är det därför som filmen fungerar.


Jag fick visserligen kämpa en aning för att hålla mitt intresse för filmen uppe, men jag lyckades och det resulterade även i att jag lipade en aning framemot slutet. The Road slutade dock inte som jag hade hoppats på och filmen lämnar oss tyvärr på ungefär samma ställe som den började, men resan dit är konstigt nog ändå värd att se.