I rymden finns inga känslor (Komedi):
Simon är en 18-årig pojke med Aspergers syndrom som måste ha en fast rutin på livet. Han bor ihop med sin storebror Sam och hans flickvän Frida, men när Frida tröttnar på det fasta schemat gör hon slut med Sam och då faller Simons värld ihop. Han bestämmer sig då för att hitta en ny flickvän till sin bror så hans livs cirkel kan bli hel igen, något som inte blir allt för lätt.

Filmen får:
Jag tror bara jag har hört bra saker om denna filmen så snacka om att bli besviken. Simon retar gallfeber på mig från första stund och om hans omgivning nu tycker att han är påfrestande varför ber de då inte om hjälp? För det finns både hjälp och avlastning att få om man bara vill ha det, något jag hade fixat illa kvickt. Personligen så vill jag bara hoppa in i tv-rutan och strypa Simon och rubba hans lilla skruvade värld i hopp om att han ska ta livet av sig eller något i stil med det. De enda rofyllda stunderna i filmen är när han inte är med i bild eller när han sitter i sin dumma tunna, men då ska självklart någon börja snacka med honom och rubba världen de lever i. Jag är inte förtjust i svenska filmer som ni säkert vet men det finns några få som är bra, detta är tyvärr inte en av dom. Filmen går trots allt att se även om den retar ihjäl mig med undantag för vissa småroliga stunder. Jag skulle dessutom inte kalla detta en komedi då den inte bjuder på några skratt, utan snarare ett svagt leende på sin höjd.