Tre systrar & en mamma Orginaltitel: Because I said so (Komedi):
Daphne Wilder är en ensamstående mor utan några gränser. Hon vägrar klippa navelsträngen till sina vackra döttrar, den stabila psykologen Maggie, den sexiga Mae och den klumpiga och bedårande Milly, som i hennes ögon träffar helt fel killar. För att förhindra att hennes yngsta dotter Milly gör samma romantiska misstag som hon själv gjorde tar Daphne saken i egna händer och sätter in en kontaktannons för att hitta den perfekta mannen åt Milly. I kärlekens namn fortsätter Daphne att göra fel saker av rätt anledning, men hon fattar inte att det är det dags att släppa taget.

Filmen får:
Jag kan inte hjälpa det, men jag bara hatar Diane Keaton. Hon är en jävla kärring som tror hon är 20 år, både i film och i verkliga livet. Och det stör mig.
Jag har sett denna filmen en gång innan då jag och K hyrde den. Och jag störde mig då nått jävligt på Keaton som har rollen som den jävligt jobbiga mamman Daphne, och jag stör mig än i dag på denna jävla kärring roll hon har i filmen. Hon är en jävla kärring som man bara vill döda. Ordet "Jävla Kärring" kommer ur min mun minst en gång var 3 minut. Man kan bara inte tycka synd om kärringen, även om det är det de försöker få en att göra. Man kan inte heller tycka synd om Milly, som lever i ett helvete tack vare sin mamma. Men va fan! Stick! Släpp taget om mamma och lev ditt egna jävla liv. Fan va förbannad jag bli när jag ser på denna jävla film. Hade Daphne varit spelad av en annan person så hade detta kanske funkat. Men nu är det kört, vilket är synd då jag gillar Mandy Moore. Men hon stryps och tynar bort efter som Keaton är överallt och flänger.
Okej, för att ta handlingen i filmen och glömma skådisarna, så är den väll okej. Men tönt faktorn är så jävla hög så man håller på att tuppa av. Två vuxna människor i 60 åldern beter sig som 6 åringar. Och ungdommarna får ta rollen som föräldrar. Nja, nej helt enkelt. Filmen funkar bara när Keaton inte är i rutan.