X-Men: Apocalypse (Action, Science Fiction, Äventyr):

När Apocalypse, en mutan och tillika Gud, vaknar till liv efter att ha varit begraven i många tusen år är han fast besluten om att härska på jorden igen, och till sin hjälp har han några få men kraftfulla följeslagare. Därför blir det upp till X-Men att stoppa honom innan det är försent. 

 

 

X-Men: Apocalypse är den tredje och sista filmen ut i prequel-filmserien där vi nu få bekanta oss med ännu några yngre versioner av de karaktärer som vi först lärde känna i vuxet tillstånd i X-Men, X2 och X-Men: The Last Stand, tre filmer som kom ut och utspelade sig under perioden 2000-2006. Med hjälp av prequel-filmerna X-Men: First Class och X-Men: Days of Future Past har vi tagit oss igenom 60- och 70-talet och i X-Men: Apocalypse befinner vi oss nu på 1980-talet där världen hotas av en ond kraft som varit begravd länge, en Gud och tillika den första mutanten som kallar sig själv för En Sabah Nur / Apocalypse (Oscar Isaac). Vi får här ta del av den största kampen någonsin och se betydelsefulla händelser som mer eller mindre har format våra karaktärer, men även en hel del tonårstrams.

 

En Sabah Nur / Apocalypse och hans följeslagare Storm, Angel (Ben Hardy) och Psylocke (Olivia Munn). 

 

Efter händelserna i det storslagna äventyret X-Men: Days of Future Past, som ändrade tidslinjen, så hade jag stora förväntningar på X-Men: Apocalypse och därför kan jag inte säga annat än att jag är lite besviken. Hela filmen är som ett barnkalas som styrs av nya men välkända mutanter i tonårsåldern och även om detta betyder att kära bekanta dyker upp, fast i en yngre utformning, så är de inte mogna nog för att styra en film som denna. Trots dessa små missöden så är ändå X-Men: Apocalypse berörande på sina ställen samtidigt som filmen är något av ett storverk då det kommer till CGI-effekterna, vilket också gör den oerhört snygg att titta på. Men ibland blir det bara lite för mycket av det goda och själva handlingen glöms därför nästan bort.

 

En yngre version av Jean Grey, Kurt Wagner / Nightcrawler (Kodi Smit-McPhee) och Scott Summers / Cyclops gör entré. 

 

Även om det är kul att få återse James McAvoy, Michael Fassbender, Jennifer Lawrence, Nicholas Hoult och Rose Byrne i sina roller som Professor Charles Xavier, Erik Lehnsherr / Magneto, Raven / Mystique, Hank McCoy / Beast och Moira Mactaggert så är det Evan Peters som stjäl showen i rollen som Peter Maximoff / Quicksilver. Han höjer ribban och står för de mest minnesvärda scenerna samtidigt som de yngre mutanterna drar ner det som de "gamla rävarna" försöker bygga upp och hålla vid liv. Jag är alltså något missnöjd över rolltolkningen av Jean Grey, Scott Summers och Storm vars yngre versioner här gestaltas av Sophie Turner, Tye Sheridan och Alexandra Shipp. Tidslinjen må vara ändrad vilket kan påverka deras beteende, men de känns ändå som främlingar gentemot sina äldre versioner som syns i de tidigare X-Men filmerna.

 

Några gamla bekanta. 

 

Trots en enorm besvikelse på både utformning, karaktärer och handling så är ändå X-Men: Apocalypse en någorlunda bra och sevärd film, och detta eftersom det är en avslutning på den filmserie som vi har kommit att älska.

 

I slutändan är det Quicksilver och specialeffekterna som räddar filmen.  

 

 

FILMINFORMATION: