Star Wars: Episode II - Attack of the Clones (Action, Fantasy, Romantik, Science Fiction, Äventyr):

Tio år efter att invasionen av Naboo kunnat avvärjas står den galaktiska republiken nu inför en separatiströrelse. Senatorn och den tidigare drottningen av Naboo, Padmé Amidala, reser till Coruscant där hon utsätts för ett attentat. Jedimästaren Obi-Wan Kenobi och hans unge lärling Anakin Skywalker får därför i uppdraget att skydda henne, men när ytterligare ett attentatsförsök inträffar beger sig Anakin och Padmé till hennes hem på Naboo för att gömma sig. Samtidigt reser Obi-Wan till den avlägsna planeten Karmino för att lokalisera prisjägaren som låg bakom attentaten mot Padmé och det dröjer inte länge förrän han upptäcker att en klon-arme håller på att skapas.

 

 

Efter misslyckandet med Star Wars: Episode I - The Phantom Menace, som var ett tappert försök till att skapa en början till den välkända Star Wars sagan, tar vi oss nu an fortsättningen på episod 1 i form av Star Wars: Episode II - Attack of the Clones (sv. titel: Star Wars: Episod II - Klonerna anfaller) från 2002. Vi har nu hoppat fram 10 år i tiden vilket betyder att Obi-Wan Kenobi (Ewan McGregor) försöker lär upp sin lärling Anakin Skywalker (Hayden Christensen) som har växt upp och förälskat sig i den före detta drottningen Padmé Amidala (Natalie Portman), som i sin tur har uppgraderat sig till en senator. Den hemska Jar Jar Binks (röst av Ahmed Best) finns fortfarande med på ett hörn men hans scentid har tack o lov minskat radikalt och hans syns därför knappt till. De överdrivna CGI-effekterna finns dessvärre kvar för att överkrydda tillvaron med ännu ett green screen äventyr som hade kunnat bli bra med ett bättre manus och välskrivna dialoger, men nu låter det mest som om att våra karaktärer spottar ur sig rappakalja. Så ja, George Lucas sviker ännu en gång sina fans då han, ännu en gång, har glömt vad vi förälskade oss i.

 

Obi-Wan Kenobi gör sitt bästa för att lär upp sin lärling Anakin Skywalker i ett hav av CGI-effekter.

 

Även om Star Wars: Episode II - Attack of the Clones är lite av en katastrof så är filmen betydligt bättre än sin företrädare och den känns till och med lite mer vuxen. I takt med att Anakin har växt upp så har också dagiskänslan som The Phantom Menace gav oss blivit ett minne blott och hela storyn är dessutom något mörkare. Trots detta så påminner filmen ändå något om en skabbig tonårsromans där karaktärerna låter sina känslor sprudla utan att leverera en trovärdighet, något som tyvärr ger en del fula bristningar på ytan och som sedan är svåra att blunda för. Star Wars: Episode II - Attack of the Clones är som sagt nästan helt uppbygg på CGI-effekter och det är få saker som är verkliga vilket självklart också drar ner trovärdigheten. Vissa av de dataanimerade varelserna är dessutom under all kritik och de är delvis även en rip-off av Starship Troopers vilket ger en enorm känsla av falskhet. Men här finns ändå en del scener som är relativt vackra och inbjudande som i sin tur gör filmen lite tilltalande tillsammans med att Padmé är vacker som en ros. Fördelarna är dock bara väldigt lätträknade och de försvinner därför lätt in i dimman av specialeffekter.

 

Padmé är en ros bland alla specialeffekter.

 

Star Wars: Episode II - Attack of the Clones må kanske klara sig rätt så bra på sin mörka handling som kryddas av ett kärleksinslag från is-planeten Pluto, men skådespelarna kunde ännu en gång ha lagt ner lite mer jobb på sina rolltolkningar. Natalie Portman må ha växt in i rollen som senator Padmé Amidala och hon låter inte längre som en robot, men Hayden Christensen som tar sig an den vuxna rollen som Anakin Skywalker levererar dessvärre sina repliker som om han vore lite bakom flötet och det är inte smickrande. De båda saknar dessutom personkemi vilket inte bringar liv i karaktärernas romans och det går därför inte heller att köpa det de försöker sälja. Och när vi trodde att vi hade kommit undan värdelösa barnskådespelare så dyker tyvärr en ny och irriterande karaktär upp, nämligen Boba Fett som gestaltas av den då unga Daniel Logan. Tack o lov har denna varelsen en liten roll vilket gör att vi lätt kan glömma och gå vidare och koncentrera oss på andra saker... eller problem.

 

Bristen på kemi gör att kärleken mellan Anakin och Padmé känns oäkta.

 

Nu är kanske inte Star Wars: Episode II - Attack of the Clones lika genomrutten som Star Wars: Episode I - The Phantom Menace men filmen är ändå inte vidare bra. Detta beror mest på dåliga repliker, bristande prestationer från skådespelarnas sida och de överdrivna CGI-effekterna som tar över hela filmen och handlingen. Men det lilla mörker som filmen har gör ändå att den blir någorlunda sevärd och underhållande för stunden, men som sagt, bra blir det tyvärr inte.

 

Det är inte mycket som är verkligt i Attack of the Clones.

 

FILMINFORMATION: