Star Wars: Episode I - The Phantom Menace (Action, Fantast, Science Fiction, Äventyr):

En handelsfederation ledd av Nute Gunray planerar att ta över den fredliga planeten Naboo och Jedikrigarna Qui-Gon Jinn och Obi-Wan Kenobi skickas för att konfrontera ledarna. Men saker och ting går inte som planerat och tillsammans med sin nyfunna vän Jar Jar Binks lyckas Jediriddarna komma undan med skinnet i behåll och de beger sig nu till Naboo för att varna drottning Amidala. Dock har droider redan börjat inta planeten och eftersom drottningen inte längre är säker där bestämmer de sig för att fly. På grund av smärre problem med skeppet tvingas de snart landa på ökenplaneten Tatooine där de möter en nioårig slavpojke vid namn Anakin Skywalker som visar sig kunna bringa balans till den hotade kraften.

 

 

Året var 1977 då George Lucas film Star Wars (nu mera kallad "Star Wars: Episode IV - A New Hope") dök upp på biograferna runt om i världen och som då också tog oss med storm. Men innan vi når dit måste vi nu ta oss igenom de tre misslyckade och inledande prequel-filmerna som kom ut flera år senare, filmer som helt och hållet saknar känsla då de är filmade mot en green screen och uppbygga på specialeffekter. Det första misslyckandet heter Star Wars: Episode I - The Phantom Menace (sv. titel: Star Wars: Episod I - Det mörka hotet) och såg dagens ljus 1999.

 

Star Wars: Episode I - The Green Screen Menace and Jar Jar Binks.

 

Trots att Star Wars: Episode I - The Phantom Menace utspelar sig innan den väl omtalade Star Wars trilogin så är den alltså inspelade flera år därefter och därför syns inte heller några av de älskvärda karaktärerna till, utan här är det nya och aningen misslyckade karaktärer som styr den något bleka handlingen. I huvudrollerna som Qui-Gon Jinn, Obi-Wan Kenobi och Queen Amidala / Padmé ser vi de kända och duktiga skådespelarna Ewan McGregor, Liam Neeson och Natalie Portman men trots deras framgång så misslyckas filmen totalt, kanske på grund av den då unga nykomlingen Jake Lloyd som förstör allt han vidrör i rollen som den unga Anakin Skywalker. Skådespelet känns bedrövligt och robotlikt vilket antagligen delvis kan bero på den kassa handlingen som inte klarar av att stå på egna ben. I Star Wars: Episode I - The Phantom Menace handlar det nämligen inte om att skapa en känsla utan snarare om att visa upp alla de flashiga specialeffekterna som var nya i branschen då filmen kom ut, och tillsammans med det nu mera ökända irritationsmomentet och tillika CGI karaktären Jar Jar Binks (röst av Ahmed Best) faller filmen platt mot den gröna skärmen som har skapat den.

 

Ja Natalie Portman, jag hade också varit ledsen om jag var med i denna smörjan.

 

Jag må gå på aningen hårt mot Star Wars: Episode I - The Phantom Menace men det fanns faktiskt en tid då jag tyckte om filmen, en tid då jag var 15 år och gillade det mesta som utspelade sig i rymden och/eller på främmande planeter. Men nu har jag alltså växt upp och jag kan därför se filmen för vad den är, nämligen en dagislek som inte är gjord för den vuxna publiken och jag inser nu också att filmens skapare, George Lucas, måste ha varit desperat när han svek sina fans på detta vis. Men varesig Star Wars: Episode I - The Phantom Menace är pest eller kolera så är den ändå lite underhållande och detta eftersom allt blir lite skrattretande. Dock kan filmen ändå inte mäta sig med trilogin som den företräder och bara tanken på att detta är början av den underbara sagan är skrämmande.

 

R2-D2 må finnas med på ett hörn men känslan blåser bort då Anakin syns i bild.

 

FILMINFORMATION: