The Choice (Drama, Romantik): 

De nya grannarna Travis och Gabby får en bråkig start men det dröjer inte länge fören de börjar umgås, och med tiden inleder de en relation trots att de både befinner sig i andra förhållanden.

 

 

BETYG och RECENSION:  

Nicholas Sparks är tillbaka med ännu en film som är baserad på hans roman The Choice där vi möter grannarna Travis och Gabby som efter en trubbig start inleder en relation trots att de både befinner sig i andra förhållanden. I den manliga och kvinnliga huvudrollen ser vi Benjamin Walker och Teresa Palmer som även vägs upp av bland annat Maggie Grace, Alexandra Daddario samt Tom Wilkinson, och Tom Welling har återvänt till vita duken efter några års frånvaro då han här skymtar förbi i en mindre roll. 

 

Efter regn kommer solsken... även om det så är natt. 

 

Filmer som är baserade på Nicholas Sparks romaner har två gemensamma nämnare, nämligen drama och romantik, samt att de är något lätta att förutspå. Även om ingen av de senaste filmer har kunnat mäta sig med den förstklassiga The Notebook så är de alla charmiga på sitt egna lilla vis, vilket självklart också The Choice är. Dock gör filmen ett tappert försök till att locka fram skratt vilket tyvärr blir ett bottennapp. Skådespelarna klara inte riktigt av att handskas med den uppgiften vilket gör deras komiska försök till ett tragiskt misslyckande. Men som karaktärsbaserade personer där vid sidan om så är de båda älskvärda i mina ögon, men de är dock kanske även något tråkiga och stela.  

 

Humorn når tyvärr inte fram till publiken.  

 

The Choice rullar på något sakta och det händer inte allt för mycket under resans gång och romantiken är inte heller blomstrande eller medryckande. Detta beror till största del på att Travis och Gabby har ett något stelt bemötande gentemot varande men trots detta så uppstår ändå en romantik väldigt snabbt och frågan är om den känns äkta eller ej, och jag kan inte riktigt bestämma mig för vilket. Jag som dessutom är emot otrohet kan inte hjälpa att titta snett på våra huvudkaraktärer samtidigt som jag ändå hejar på dras kärlek som är full av klyschor och lätt att förutspå. Deras relation avspeglar en form av hatkärlek på mig som tittar och mot all förmodan så förmedlar den ändå värme vilket gör mig glad inombords. Dock fälls inga tårar vilket jag anser vara en stor brist men av någon konstig anledning så tycker jag ändå om filmer och den enkla men något överspelade dramatiken. 

 

De bortglömda kärlekarna. 

 

 

FILMINFORMATION: