Ratter (Drama, Skräck, Thriller): 

 

 

BETYG och RECENSION: 

Ratter är en rätt så okänd "skräckfilm" från 2015 vars gimmick är obehag, vilket mer gör den till en rysare. Filmen har Pretty Little Liars skådespelerskan Ashley Benson i huvudrollen som Emma, en ung kvinna som ständigt bevakas av en stalker. Som tittare iakttar och bevakar vi Emma precis som hennes stalker/hacker gör, vill säga genom all den elektroniska utrustning som omger henne, så som hennes mobiltelefon och dator. Detta leder till en del underliga vinklar och mycket av tiden går åt till att bevaka tomma och övergivna rum där inget händer samtidigt som vi få se när Emma t.ex sover, något som i mitt tycke inte fyller någon funktion. Tanken är nog att vi ska känna oss som en del av bevakningen men jag blir istället något irriterad över stillsamheten som gör det svårt för mig att hålla kvar blicken på teven. Dessutom är allt hattigt ihopklippt då vardagslivet blinkar förbi ryckigt och hackigt samtidigt som bilden delvis är knottrig och fryst. 

 

Emmas stalker följer varje steg hon ta, utan att hon ens märket det.  

 

Ratter må ha en obehagskänsla över sig men utöver det så finns här inget annat som lyfter den. Filmen saknar en grund och det händer nästintill ingenting under de 80 minuter som den rullar och allt känns därför mer eller mindre som bortkastad tid. Den första timmen hade de gott och väl kunnat klippa bort och istället bara behållit de sista 20 minuterna. Det är nämligen först då som det äntilgen börjar hända något och Ratter blir då också riktigt spännande och nervpirrande, och jag höll då ockås, bokstavligt talat, på att sätta mitt egna saliv i halsen. Men så tar filmen plötsligt bara slut och vi lämnas i det tomma och det ovetande mörkret utan en förklaring vilket inte är smickrade för någon. 

 

Spänning börjar uppstå bakom den knottriga bilden som döljer detaljerna.

 

Jag förstår tanken men Ratter men filmen lyckas alltså inte nå hela vägen hem, den tar sig knappt ens in innanför dörrtröskeln vilket är en besvikelse. Ratter hade helt klart vunnit på att vara en normal film som varit filmad på ett normalt vis, för de där stunder som får det att pirra lite nervöst inombords är nästintill guld värda och i slutändan undrar jag: Är vi inte säkra någon stans? Är vi ständigt bevakade? Och kan vem som helst se en, komma åt en och ta sig in obemärkt i ens hem? Ja, det verkar inte bättre och det är just det som är det obehagliga med Ratter. Men det är också ett obehag som uppstår på tok försent vilket också är det som filmen förlorar på, och i det stora hela så hade den gott och väl kunnat klara sig bättre på att vara en kortfilm bestående av de sista 20 minuterna. 

 

 

FILMINFORMATION: