Att jag recensera filmer för diverse filmbolag vet nog alla som läser min blogg och detta är något som jag anser vara det bästa jobbet någonsin, trots att jag inte få betalt i pengar utan i film.
En del av de filmer som jag måste se må vara som att välja mellan pest eller kolera medan andra kan vara guld värda och bara tanken på att jag kan sitta hemma i godan ro och dricka ett glas vin när jag utför jobbet känns som en enorm frihet. Men ni ska alla veta att allt kommer med en tidspress. Tiden som det tar att se en film och färda en recension är lång, speciellt när man måste ha ett riktigt jobb vid sidan om.

 

Vad ni kanske inte vet om mig är att jag är en undersköterska som jobba natt inom demensvården där jag ensam ta hand om 17 dementa vårdtagare. Det är ett tufft, tungt, stressigt och pressat jobb och på mina lediga dagar är jag så trött att jag helst bara vill dö, vilket i och för sig också kan bero på den svåra diabetes som jag levt med sedan snart 30 år tillbaka i tiden.

Det sägs att vi utför under på jobbet varje dag, vilket vi också gör och därav namnet undersköterska, men personligen så tror ju jag att det står för underbetald. Men det är bara min åsikt (och säkerligen också många andras), för försök att betala hyra och andra fasta räkningar, köpa mat och ha något nöje vid sidan om när du få ut en lön på 11-12 000 kr i månaden. Nej, pengarna räcker inte till och då ska ni vetat att jag inte bara jobbar vardagsnätter utan att jag även jobbar varannan helg, storhelger och andra röda dagar, och varje arbetspass är på 10 timmar. Men mitt jobb är i alla fall meningsfullt, utan oss så hade våra gamla inte klarat sig och det bör politikerna tänka på. Vi är viktig och vi behöver inte bara en högre lön utan vi behöver också mer personal på våra avdelningar. Vi behöver få känna att vi är värdefulla och att vi inte bara en trasmatta som ni kan trampa på och rulla undan när ni behöver pengar till annat.

 

Vad jag vill säga är att mitt obetalda jobb är det som håller mig vid liv och det som får mig att se glädje i livet. Det spelar ingen roll att jag sågar en film till fotknölarna då och då utan recensionen blir uppskattat ändå och utan mina filmer så hade jag antagligen bara dragit täcket över huvudet och skitit i allt. Så jag vill tacka alla mina sponsorer för att ni gör min liv värdefullt och att ni få mig att känna mig uppskattad, något som jag hoppas att den riktiga världen också kommer göra en vacker dag.