Pacific Rim (2013)
Pacific Rim (Acton, Fantasy, Science Fiction, Äventyr):
I en nära framtid har gigantiska monster dykt upp ifrån havsbotten och i hopp om att kunna besegra dom har vi nu byggt stora robotar som drivs av män.
BETYG och RECENSION:
Den 2 augusti 2013 steg jag in i biografen för att avnjuta filmen Pacific Rim men filmupplevelsen blev tyvärr allt annat än bekväm och det hade absolut ingenting med filmen att göra. Inte för att jag vill gnälla på andra människor i onödan men vet man att man ska sitta bredvid främlingar så är väll ändå hygienen ett måste? På min vänstra sida hade jag nämligen en person som stank svett och på min högra sidan satt en person som visserligen hade tänkt på sin lukt men han hade istället dränkt in sig i rakvattnet. Däremellan de extrema dofterna satt jag som fick skippa efter andan samtidigt som jag försökte bita ihop och se glädjen i filmen som kanske var något töntig men ändå maffig och cool på en och samma gång.
Raleigh Becket (Charlie Hunnam) och Mako Mori (Rinko Kikuchi) ska försöka rädda välden.
Som ni kanske vet så är jag inte vidare förtjust i 3D-filmer men Pacific Rim ser iallafall till att utnyttja effekterna på ett smidigt sätt.... till att börja med. I början av filmen har vi fiskar som simmar rätt framför näsan på oss och små partiklar som kommer farandes emot oss, men tyvärr så avtar detta ju längre in i filmen vi kommer och istället får vi då bara nöja oss med det där tråkiga djupet som jag lika väl kan vara utan. Men annars så är övriga effekter stora och maffiga och ibland känns det nästan som om att de har lagt ner mer tid på specialeffekterna än på själva handlingen. Nu är visserligen inte Pacific Rim en jättebra film och inte heller en dålig sådan, utan den är snarare bara lite medelmåttig när det kommer till sin handling. Det rörs sig nämligen om en handling som faktiskt är rätt så dum medan effekterna imponerar desto mer på mig. Pacific Rim slår nämligen på stort och detta må mycket väl vara den perfekta biofilmen som antagligen inte kommer göra sig lika bra hemma i tv-soffan.
Maffiga effekter.
Som de säger i filmen så har vill alltid tagit för givet att hotet ska komma ifrån rymden men här kommer det ifrån havet, ur en reva från en annan dimension och jag gillar faktiskt den tanken. Att vi människor sedan bygger gigantiska robotar för att stoppa dessa monster är också en ide som jag tycker om men ibland undrar jag hur mycket stryk de där jättemaskinerna kan ta. Ett par slag från ett utomjordiskt havsmonster räcker ibland medan ett fall från yttre atmosfären inte gör så mycket skada och någon säger mig att hela maskinen borde ha blivit potatismos för längesedan.
Monster vs. Maskin.
Jag hade faktiskt inte hoppats på allt för mycket när det kom till Pacific Rim men jag måste säga att filmen överraskade mig positivt med sina storslagna och bjäffiga scener. Dock är kanske inte idén helt ny med tanke på att vi kan se så gott som detsamma i någon japansk mangafilm men det blir ändå underhållande och intressant samtidigt som allt faktiskt är oerhört dumt, men bra blir det ändå och det är huvudsaken. Töntighetskänslan är med andra ord på topp samtidigt som jag nästan älskar det som vi här får se. Dessutom finns det stunder där humorn tar över och bara det är en hjälp på traven som gör att filmen överlever det mesta. Pacific Rim bjuder kort och gott på hjärndöd action när den blir som allra bäst.
Dr. Newton Geiszler (Charlie Day) bidrar med humor.
Intressant att se någon med sleeves in en film. Fast de hör till karaktären antar jag? Inte hans riktiga?
URL: http://monstars.blogg.se