Mao's Last Dancer (2009)
Mao's Last Dancer (Drama):
Filmen är baserad på självbiografin av Li Cunxin
1972 handplockades 11-åriga Li Cunxin från en fattig kinesisk by av Madame Maos kulturella sändebud från Beijing Dance Academy. Han fördes därefter till Beijing där han fick hårdträna balett för att sedan komma till Amerika 1981 och bli en av de största manliga ballerinorna i världen. Men vägen dit var allt annat än lätt och han fick offra både familj och kärlek för att nå toppen.
FILMEN FÅR:
Det är något speciellt med verklighetsbaserade filmer, allt känns helt plötsligt mer verkligt och känslorna som ploppar upp tar nästan död på en. Mao's Last Dancer är minst sagt en gripande och vacker film men det finns tillfällen då filmen blir på snäppet till lite halv död. Detta beror antagligen mest på att dialogerna känns få och när karaktärerna väl samtalar så flyter diskussionerna inte på utan allt blir istället lite små stelt. Men med tanke på att Li Cunxin (som vuxen: Chi Cao, som tonåring: Chengwu Guo, som barn: Wen Bin Huang) har svårt för språket så kan jag se förbi hans brister men det förklarar ändå inte varför alla andra karaktärer är så fåordiga och stela. Men det gör faktiskt detsamma, för trots de bristande samtalsämnena så är ändå Mao's Last Dancer en otroligt bra och annorlunda film.
Trots en viss stelhet så flyter ändå filmen på bra utan att några störningsmoment sliter mig från teven och jag sitter därför djupt koncentrerad i soffan och bara njuter. Jag sugs in i dramat som här spelas upp och eftersom jag är lite okunnig så undrar jag om livet i Kinas fattiga städer fortfarande ser ut som de gör i filmen som utspelar sig mellan 1972 och fram till mitten av 1980-talet, och behandlar landet fortfarande sin utlandsstudenter så här?
Li's dansförmåga tar honom så småningom, som filminformationen beskriver, till Amerika där han nu få chansen att bli något stort efter flera års hårdträning i Beijing. Men när han sedan inte vill återvända till sitt land så vänder praktiskt taget hela Kina honom ryggen och han får då inte ens ta kontakt med sin kärleksfulla familj. Känslan som han då måste känna går knappt att föreställa sig och jag som bevakar honom utifrån tar iallafall väldigt illa vid mig. Detta skedde visserligen på 1980-talet och som sagt så hänger jag inte med i världsutvecklingen, men jag hoppas verkligen och tror iallafall att Kina har ändrat på sitt sätt.
Med eller utan framgångar för Kina så är ändå Mao's Last Dancer en väldigt stark film så jag kan tänka mig att se igen. Jag trodde faktiskt inte att filmen skulle beröra mig på det sättet som den gör och därför är jag nu också positivt överraskad. Så är du sugen på ett annorlunda och verklighetsbaserat drama så är Mao's Last Dancer en film för dig och jag hoppas att du kan uppskatta filmen och bli lika berörd som mig.