The Hunger Games (Action, Drama, Thriller, Science Fiction, Äventyr): 

I en inte allt för avlägsen framtid väljs varje år en kvinna och en man i åldrarna 12-18 ut i 12 städer för att delta i Hungerspelen som direktsänds i TV. Det är ett spel som ingen vill delta i och där bara en kommer att överleva och ta hem vinsten. Men i år händer något ovanligt. Katniss Everdeen erbjuder sig att ta sin lillasysters plats i spelet som kan komma att kosta henne livet.

 

 

The Hunger Games är filmen som har tagit alla ungdomar med storm och jag kan inte riktigt förstå varför. Filmen är i själva verket något seg och enformig men det betyder inte att den är dålig, utan snarare bara långsam och utdragen på ett inte allt för smickrade sätt. Det tar närmare bestämt 1 timme och 5 minuter innan själva spelet dra igång och det innebär också att halva filmen hinner passera innan det blir lite action i rutan. Jag hade dessutom byggt upp en något skeptisk syn inför filmen och målat upp en rätt så fjantig tonårsbild i mitt huvud. Dels för att The Hunger Games bygger på en populär tonårsbokserier med samma namn och del för att jag då inte riktigt förstod mig på fenomenet som heter Jennifer Lawrence, som vi här ser i huvudrollen som Katniss. Jag såg The Hunger Games precis när filmen hade kom ut på DVD och då upplevde jag också alla Jennifer Lawrence rolltolkningar som känslolösa och tyvärr så är också Katniss rätt så stel och saknar uttryck.

 

Det tar tid innan spelet börjar, dessförinnan är det träning i all evighet.

 

Förutom en viss seghet så känns också The Hunger Games som en vrickad version av The Running Man samtidigt som filmen sägs vara en barnvänlig kopia av Battle Royale (en film som jag ännu inte har sett). Jag tycker dessutom att det lite konstigt att vuxna människor inte har fått flippen när det kommer till filmens handling som handlar om barn som dödar just barn. Sedan när accepterade världens alla mammor detta? Jag själv skiter blanka fan i vem som dödar vem och det kvittar om de är vuxna eller barn, men med tanke på hur välden ser ut idag så borde ju faktiskt en massa mammor få spader. Men nu är filmen som den är och den tycks också bli accepterad av mammorna trots sin grymhet.

 

Barn som dödar barn är helt plötsligt okej för väldens alla mammor.

 

Kläd- och hårmodet i The Hunger Games är helt klart inspirerat av självaste Lady Gaga och Nicki Minaj eftersom alla karaktärer ser ut som att vara levande imitationer av de två unika stjärnorna. Så vi kan nog konstatera att filmens kostym designer och hårstylister har stulit ett klädesplagg eller två samt en del frisyrer. Som ni kanske märker så är jag något besviken på The Hunger Games och jag trodde faktiskt att filmen skulle vara mycket bättre, men den duger ändå bra som den är. Det är bara det att jag inte skulle vilja se den igen och jag är kanske inte allt för laddad inför uppföljaren The Hunger Games: Catching Fire som kommer ut på bio under 2013.