Män som hatar Kvinnor (2009) (Thriller/Kriminalare/Mysterium/Drama):
Reportern Mikael Blomkvist har precis blivit dömd till fängelse efter att han har förtalat finansmannen Wennerström i sin tidning Millennium. Det är ett halvår kvar tills han ska infinna sig i cellen och han tar därför en paus i från tidningen och börjar istället att jobba för Henrik Vanger. Jobbet går ut på att lösa ett fyrtio år gammalt fall som handlar om ett försvinnande som skedde 1966. Det rör sig om Henrik Vangers unga släkting Harriet som misstänks att ha blivit mördad vid 16 års ålder men ingen kropp har återfunnits och det blir nu upp till Mikael att lösa fallet. Till sin hjälp har han hacker Lisbeth Salander, en ung kvinna som samtidigt kämpar för att få ordning på sitt egna liv.

Filmen får:
I vanliga fall så brukar jag bojkotta svenska filmer eftersom jag tycker att vi tar oss an projekt som vi sedan inte reder ut. Men så är det inte i detta fallet. Män som hatar Kvinnor är en utav få svenska filmer som faktisk lyckas med det den ska och filmen blir faktiskt rätt så bra. Nu har jag valt att se TV-versionen av filmserien eftersom jag inte tycker om när filmer blir sönderklippta. Jag antar att det var ett bra val eftersom filmen rullar på bra och jag inser snart att jag är fast i sagan. Den första halva av filmen är den som ger oss mest, därefter blir det tyvärr något segt men filmen fortsätter ändå med att fånga mitt intresse. Ett plus i kanten är även att vi svenskar inte är så fina i kanten och kläderna ryker lite titt som tätt och det bjuds på en och annan sexscen. Dock är dessa mer komiska än lockande med de får mig att små le och det är inte helt fel. Dock kan jag ju inte påstå att vi svenskar är de bästa skådespelarna och dialogerna känns tyvärr något inövade lite här och var. Jag retar mig dessutom på att just Michael Nyqvist har fått ta sig an rollen som Mikael Blomkvist och anledningen till irritationen är enkel. Vi byter ur stavningen på namnet och ändrar "Ny" till "Blom" och vipps så har vi en karaktär som nästan har samma namn som skådespelaren som gestaltar honom. Sedan har vi Noomi Rapace, vårt nya stjärnskott som tagit sig an den svåra och speciella rollen som Lisbeth Salander och jag måste erkänna att jag blir imponerad av hennes insatts. Trots att jag är glad för att jag såg den långa versionen av filmen så kan det blir lite väl lång och jag undrar om vi verkligen hade behövt all fakta. Men å andra sidan så finner jag inte heller något som vi kunde vara utan, filmen hade bara behövt en spark i baken emellan åt.

---

Flickan som lekte med Elden (2009) (Thriller):
Mikael Blomkvist är tillbaka på Millennium där ett nytt stjärnskott har blivit anlitad för att skriva om den svenska sexhandeln som drar ner högt avsatta män i smutsen, och det dröjer inte länge fören den nyanställda journalisten påträffas död. Samtidigt återvänder Lisbeth Salander till Sverige efter att ha spenderat en tid i utlandet och snart blir hon den huvudmisstänkte i mordfallen.

Filmen får:
Jag tar mig vidare i Millennium handlingen och det första jag möts av är en obehaglig sexscen som sedan följs upp med ännu mera sex i alla dess former. Det är allt ifrån gubb-sex till lite lesbisk kärlek och än en gång blir jag påmind om att vi svenska inte är så pryda när det kommer till naket på film. Dock kan det blir lite för mycket av det goda och därför nästan lite äckligt, vilket det tyvärr blir här. Dessutom innehåller denna delen av filmserien en del brister. Miriam (Yasmine Garbi) och Paolo Roberto (som spelar sig själv) blir inlåsta i en brinnande lada utan möjligheten att komma ut, men i nästa sekund befinner de båda sig på sjukhuset i tryckt förvar helt utan förklaring. Till råga på allt så stör jag mig även på Paolo Roberto's medverkan i filmen och jag kan inte riktigt förstå mig på varför han behövde vara med. Det hade gått minst lika bra med en vanlig skådespelare som gestaltade en känd boxare. Visserligen är Paolo's medverkan kort men den är ändå tillräckligt stor för att reta upp mig. Dessutom så är Flickan som lekte med Elden väldigt blodig och det är på snäppet till överdrivet, vilket inte heller faller mig i smaken. Men ändå finner jag denna delen av filmserien intressant och tilltalande även om den inte riktigt kommer upp i samma nivå som Män som hatar Kvinnor och spänningen är nästan som bortblåst.

---

Luftslottet som Sprängdes (2009) (Thriller):
Den mordmisstänkte Lisbeth befinner sig på sjukhuset i Göteborg efter en skottskada i huvudet där hon opereras akut. På sjukhuset finns även Lisbeths pappa Alexander Zalachenko som har mottagit ett par hugg med hjälp av en yxa. Så fort faran är över ska Lisbeth upp i rätten och möta domen, men under tiden fortsätter Mikael Blomkvist att leta efter bevis som ska förklara hennes oskyldighet i mordfallen.

Filmen får:
Spänningen som filmserien tappade i förra filmen är nu tillbaka fast på ett annorlunda sätt och det kan upplevas som något enformigt. I Luftslottet som Sprängdes är det nämligen inte många ombyten utan vi befinner oss till största del på sjukhuset, i fängelset eller i rätten men ändå finns här en spänning som är svår att släppa taget om. För hur ska det egentligen gå för Lisbeth? Detta kunde jag visserligen räkna ut från dag ett men det finns självklart stunder då jag är tveksam. Under filmens gång sitter jag dessutom och väntar på att romantiken som vi upplevde i första filmen ska komma tillbaka, men den lyser tyvärr med sin frånvaro och det gör mig något besviken. Men på det stora hela så är ändå Luftslottet som Sprängdes en värdig avslutning på den långa filmserien som jag tålmodigt har tagit mig igenom. Totalt är detta en filmserie på ca 9 timmar och 15 minuter som faktiskt rullar på rätt så fort. Jag valde självklart att se TV-versionen då den är ca 3 timmar längre än de sönderklippta biofilmerna som många valde att se. Jag kan bara tänka mig att viktiga delar av handlingen har fått klippas bort ifrån bio-versionerna och på så viss måste det finnas luckor i dramat. Men för att dra en slutsatt så är Millennium trilogin en värdig svensk filmserie som förvånar mig med sin bra:het. För ärligt talat, vi svenskar är inte så bra på att göra film men det händer att vi överträffar oss själva.