Jurtjyrkogården 1-2 (Pet Sematary 1-2)
Jurtjyrkogården Orginaltitel: Pet sematary (Skräck):
För många familjer innebär det en ny början i livet att flytta. Men för familjen Creed verkar det vara början till slutet. De har nämligen precis flyttat in bredvid en plats byggd av barns krossade drömmar, Jurtjyrkogården. Det är en liten bit mark som döljer en mystisk indiansk begravningsplats med kraft att återuppväcka de döda. Stephen King, det makabras mästare, tar dig och familjen Creed till helvetet och tillbaka (men familjen Creed har bara en enkelbiljett). Guidar gör den hjälpsamme, äldre grannen Jud Crandall, som känner till livets hemligheter, men har sett så mycket att han vet att döden ibland är att föredra.
Filmen får:
Ja, den va ju inte så otäck som jag minns den, kan ju bero på att jag inte e 12 år längre. Men den där hälsena scenen va fortfarnade lika otäck å man kände fortfarande smärtan, jävla snorungar asså. inte ens när de e döda e de lugna å snälla. Men jag har kommit fram till att man kan inte kalla Stephen King för skräckmästare för Alien e då bra mycke otäckare. Å många av hans filmer e bara sega å tråkiga. Men denna e klart e av de bättre. Låt de döda va död säger jag bara.
Men filmen e underhållande å det gör fortfarande ont i min hälsena. Har ni inte sett denna klassiker så borde ni göra det, för den e en del av den mänskliga utveckligen när det kommer till filmer. Å jag hoppas verkligen inga djur kom till skada under filminspelningen, för gjorde de det så kommer Stephen få smaka på sin egna medicin.
Jurtjyrkogården 2 Orginaltitel: Pet sematary 2 (Skräck):
Veterinären Chase Matthews flyttar efter hustruns död tillsammans med sin 13-årige son Jeff till Ludlow för att börja ett nytt liv. Jeff trakasseras av sina jämnåriga i grannskapet och blir vän med en annan enstöring, Drew Gilbert, som lever i ständig skräck för sin elaka styvfar Gus. Efter att Gus kallblodigt skjutit ihjäl Drews älskade hund begraver pojkarna den på byns indianska begravningsplats, en plats som sägs ha krafter att få de döda att återuppstå. När ondskan vaknar till liv inser pojkarna att det ibland är bäst att inte utmana ödet.
Filmen får:
Denna filmen gjorde mig först arg, riktigt jävla arg. Jävla snorungar! Eller jävla Tonåringar rättare sagt, att de kan va så jävla elaka. Jeffs mamma har precis dött å de tar hans kattunge. Hade de gjort så me mig så hade de inte levt länge. Efter ilskan så kom ännu mer ilska som snabbt går över till nått som gör så ont å få mig att gråta som ett litet barn. Drew's styvpappa dödar hans hund, Zowie, å sånt klara jag inte. Jag vill bara slå ihjäl gubbfan, för man skadar eller dödar inte oskyldiga djur. Så den första halvtimmen av filmen e inte skräck för fem öre, utan en hemsk drama film. Visst, djur kan dö, men de ska inte bli mördade. Olykor å sjukdommar kan jag accseptera men inte mord. I vilket fall som helst så kommer ju Zowie tillbaka för att hämnas. Å jag kan bara njuta. Hämden e ljuv... för en stund...
Tillskillnad från förra filmen så bygger denna på grymhet, den förra va mer olycka. Så det gör den enkel att hata, den e inte otäck utan grym, som i grymt elak. Men även om man hatar filmen så e den ändå mer fängslande än den första, inte lika seg. Men gu va arg å ledsen jag va när jag såg den.. Men den lämnar ju iaf en känsla..
