Sinister (Mysterium, Rysare, Skräck):

 

 

Sinister, en rysare/skräckfilm från 2012, är ytterligare en film i högen av producenten till Paranormal Activity och Insidious och det finns inget som skrämmer mig mer än den informationen. Och då är det inte för att dessa filmer är obehagliga utan det är för att de är så värdelösa att man får mardrömmar av bara tanken på deras existens, och just därför förväntade jag mig samma skräp av denna filmen. Men tro det eller ej, Sinister har faktiskt något obehagligt att komma med och även om det bara är tillfälligt så funkar det för stunden.

 

Allt börjar med en gammal hemmagjord film.

 

Sinister må kanske inte vara skrämmande men det finns definitivt små obehagliga moment undanstoppade i handlingen. Jag gillar hur filmen håller en låg profil och hur den ger ifrån sig små ljud och tillfälliga moment av något spöklikt istället för att slänga skräcken rätt upp i ansiktet på oss och låta den vara närvarade hela tiden. De onda krafterna må alltså finnas där med de tar inte upp så mycket plats utan de ligger istället och gror i bakgrunden på en perfekt nivå som ger ett obehag. Less is more som det heter vilket också ger en bättre effekt.

 

Små och kvicka moment av obehag.

 

Men allt är inte en dans på röda rosor utan nu är det också så att Sinister är något utdragen och precis som alla andra skräckfilmer så tar karaktärerna en del dumma beslut som retar upp mig. Varför envisas man med att gå rätt in i skräcken upprepade gånger och varför kan man inte lära sig av sina misstag, och när man väl gör det är det självklart försent. Men men, utan idiotiska handlingar blir det inget obehag och utan obehag blir det ingen rysare. 

 

En låda på vinden, innehållande super8 filmer, ställer till med problem.

 

I huvudrollen som Ellison Oswalt, en författare som har valt att flytta in i skräckens hus för att skriva en ny bok, ser vi Ethan Hawke, en skådespelare som jag tycker är rätt tråkig och även om han presterar bra i Sinister så hade filmen säkert kunnat bli bättre med någon annan i rollen. I övriga och mycket mindre roller kan vi se Juliet Rylance och James Ransone som mest finns där för utfyllnad och trots deras korta scennärvaro så sköter dig sig relativt bra. Till min stora glädje så tar barnskådespelarna Michael Hall D'Addario och Clare Foley inte upp alls mycket plats och tur är nog det med tanke på att de båda gör ett rätt platt jobb.

 

Familjen Oswalt.

 

Men men, Sinister må ha både upp och nedgångar och ett liter utdraget tempo, men över lag så är filmen relativt bra och underhållande för stunden då den skapar lite tillfälligt obehag i rummet. Så för att vara en rysare/skräckis är detta en films om jag kan rekommendera och detta eftersom den är skrämmande för den lättskrämda och tillfälligt obehagligt för oss med tjockare skinn. 

 

Mr. Boggie.

 

 

FILMINFORMATION: