Final Portrait (Biografi, Drama, Komedi):

Året är 1964 och under sin resa till Paris ställer den amerikanska James Lord upp på att sitta modell för konstnären Alberto Giacometti, något som bara ska ta ett par timmar. Dock drar det hela ut på tiden vilket blir början på annorlunda vänskap.  

 

 

 

Final Portrait är ett stillsamt och dessvärre tråkigt biografiskt drama som utspelar sig i Paris under 1964 och vars gråa färgtoner får mig att trötta på innehållet redan innan det ens har hunnit börja, något som sedan kommer att avspegla sig på hela filmen.

 

James Lord sitter modell för....

 

Större delar av filmen utspelar sig i en ateljé där konstnären Alberto Giacometti (Geoffrey Rush) målar av James Lord (Armie Hammer), vilket också betyder att det är ont om rörelser i dramat och där de få händelser som sker är innehållsfattiga. Därtill hade man inte ens råda att spela in filmen på plats i Paris vilket gör att omgivningen är nästan helt i CGI, något som kan bidra till den bristfärdiga känslan. Dessvärre kan jag inte heller se varken drama eller humor i denna stillsamma skildring av två personer som jag inte känner till och kanske är det därför som jag ser allt med trötta och uttråkade ögon. Jag är till och med bredd att sträcka mig så långt som att säga att Final Portrait är en film som hade gjort bäst i att aldrig bil av, det finns nämligen ingen känsla eller behörighet vilket resulterar i att jag som tittar sitter helt uttråkad och blank.

 

... konstnären Alberto Giacometti. 

 

Med en grådaskiga bild som ger skenet av ett tråkigt intryck och ett stillsamt och händelselöst temp lyckas alltså inte Final Portrait imponerar det minsta på mig. Jag må leta desperat efter något som kan stilla mitt uttråkade sinne och ärligt talat så få jag ut mer av mina två sovande katter än denna smörja... vilket säger ett och annat.

 

De bådas vänskap bli starkare ju längre tiden går. 

 

FILMINFORMATION: