Me and Earl and the Dying Girl (Drama, Komedi): 

Greg försöker ta sig igenom high school så anonymt som möjligt. Han undviker sociala interaktioner samtidigt som han gör bisarra filmer med sin enda vän Earl som han föredrar att kalla för en medarbetare. Men när hans mamma tvingar honom att bli vän med klasskompisen Rachel som precis har drabbats av leukemi, då vänds hans liv upp och ner. 

 

 

BETYG och RECENSION: 

Me and Earl and the Dying Girl är en dramakomedi från 2015 där vi få följa just Greg (Thomas Mann), Earl (RJ Cyler) och den döende flickan Rachel (Olivia Cooke) som drabbats av leukemi. Filmen har en lättsam ton trots det tunga ämnet men i mina ögon saknar den djup och känsla vilket gör att jag inte riktigt kan ta den till mig. Istället blir hela filmupplevelse som ett hårt slag i bröstet och då syftar jag inte på ett smärtsamt och känsloladdat slag utan på ett som tillför mängder av besvikelser. 

 

Gregs föräldrar tvingar honom att ta kontakt med den sjuka flickan Rachel.  

 

Jag hade förväntat mig ett starkt drama som skulle ge mig som tittare både en skratt- och tårfylld upplevelse men istället satt jag något känslokall, uttråkad och ointresserad genom hela filmens gång. Me and Earl and the Dying Girl misslyckas nämligen när det kommer till att fånga mitt intresse och detta eftersom den brister då det kommer till att fånga sorgen i dramat. Nu är det visserligen så att sorgen finns där men den blommar aldrig riktigt ut och jag som hade velat gråta till en film som denna satt istället känslokall och apatiskt, vill säga: helt oberörd. 

 

Cancersjuka Rachel må vara söt men det räcker inte för att väcka liv i filmen.  

 

Förutom den bristande sorgen så är även Me and Earl and the Dying Girl en rätt så lugn och händelselös film där våra karaktärer mest sitter stilla och pratar om ditten och datten. Deras diskussioner må nå ett djup lite då och då men det tillför aldrig ett känslohav och skratten som man förväntar sig under kategorin komedi, ja de lyser tyvärr också med sin frånvaro vilket ledde till ännu en besvikelse. Skådespelarna och deras karaktärer är dessutom skumma och framförallt tråkiga och allt som allt så upplever jag mest bara filmen som intetsägande. Filmen må kanske inte vara dålig men den är inte heller bra, så vill ni se en dramakomedi om cancer som lockar fram känslor, ja då rekommenderar jag hellre filmen 50/50 som åtminstone lyckas pricka rätt.  

 

Earl och Greg ser lika uttråkade ut som jag känner mig.  

 

 

FILMINFORMATION: