Song One (Drama, Musik, Romantik):

Franny är i utlandet när hon får ett samtal av sin mamma som säger att hennes bror Henry har varit med om en olycka och att han nu ligger i koma. Sista gången syskonen pratades vid bråkade de om Henrys beslut att hoppa av college för att bli en musiker och de har inte hörts av sedan dess. På grund av sitt dåliga samvete tar Franny första flyget hem där hon sedan börjar letar efter ledtrådar om sin brors nya liv. Med hjälp av broderns anteckningsbok och låttexter ger hon sig ut på en resa i staden som leder henne till Henrys stora idol James Forester, en musiker som hon konstigt nog kommer nära.

 

 

Song One är en romantisk dramafilm som är influerad av musiken och jag hade (tyvärr) väldigt höga förhoppning om filmen. Jag hade sett framför mig hur romantiken skulle sprudla och hur musiken skulle påverka ens inre och på så vis få en att komma in i den perfekta stämningen samtidigt som myskänslan skulle vara på topp, men så blev det tyvärr inte. Det finna absolut ingenting med Song One som är mysigt utan filmen är bara tråkig, platt, stillsam och inte minst deprimerande tack vare sin dystra ton.

 

Song One är tyvärr tråkig, platt, stillsam och deprimerade.

 

Jag bruka gilla filmer som har en depression liggande över sig eftersom de lätt blir sorgliga och känslofyllda, men Song One lyckas inte väcka en enda känsla till liv i min kropp... förutom uttråkning då vill säga. Filmen är helt enkelt för enkel, för vanlig och för stillsam för att kunna skapa någon forma av dramatik och trots att storyn i sig egentligen är rätt så sorglig så förblir jag oberörd. Jag kan inte lida med de tråkiga karaktärer trots att de går igenom ett personligt helvete men deras situation gjorde mig i alla fall påmind om verkligheten. När hela ens liv faller samman så fortsätter livet för andra människor runtomkring en precis som vanligt och det är en känsla och syn som ingen kan förstå fören man själv har upplevt den, och det är i alla fall en sak som filmen träffar rätt på. Dock felar Song One när den tar en helt utomstående person i sorgen och som från ingenstans plötsligt finns vid de lidandes sida. Detta händer inte i verkliga livet utan vad som händer är till och med att närstående tar avstånd eftersom de inte vet hur de ska bete sig och det är något som Song One borde ha haft i åtanke.

 

Sorgen tar över livet för familjen när Henry (Ben Rosenfield) hamnar i koma.

 

I huvudrollen som Franny ser vi "alls" favorit Anne Hathaway även om jag råkar tillhöra en av de som har väldigt svårt för denna kvinna så finner jag henne passande i rollen som Franny. Hon är enkel, fåordig och vanlig vilket jag faktiskt tycker är bra men hon är även bara för tråkig och ointressant för att jag ska kunna tycka om henne. Och i rollen som hennes nya och kända vän James Forester ser vi den för mig okända Johnny Flynn som precis som Franny är en tråkig individ, vilket i och för sig gör att de passar bra ihop. Trots att karaktärerna är platta och väldigt reserverade så måste jag ändå säga att jag gillar sminkningen eftersom de ser ut som vilken vanlig Svensson som helst och glamouren är här som bortblåst, och det är något som fler filmer borde satsa på. Vanliga människor ser nämligen inte ut som om de ska gå på röda mattan, inte ens när de försöker.

 

Två helt vanliga Svenssons, trots att en är känd.

 

När en romantisk dramafilm som Song One har en åldersgräns på 15 år så har jag vissa förväntningar uppmålade på väggen (läs: livliga sexscener) och när dessa scener inte dyker upp så uppstår en mindre besvikelse här hos mig. Song One bjuder nämligen bara på en ynklig lite sexscen där ingenting visas och annars så finns här inget som en 7-åringen inte hade klarat av. Men med tanke på hinten om att några faktiskt befinner sig nakna i sänghalmen så borde filmen kanske ha nöjt sig med en åldersgräns på 11 år och inte en siffra högre.

 

Franny och James går på en dejt.

 

Ja, Song One har tyvärr inte mycket att erbjuda och jag som verkligen hade sett fram emot en känsloladdad filmen sitter här nu och är oerhört besviken. Det finns tyvärr inte mycket gott att säga om filmen och egentligen hade det räckt att säga att den är platt, tråkig, grå, stillsam och ointressant eftersom det nämligen är de orden som beskriver den bäst.

 

Filmen blir lika grå och tråkig som karaktärerna.

 

FILMINFORMATION: