Misery (Thriller):

Den framgångsrika författaren Paul Sheldon råkar ut för en bilolycka under en snöstorm men räddas av sitt "största fan", Annie Wilkes. Han vårdas nu av Annie i hennes hem men vistelsen där visar sig snart bli allt annat än fridfull och läkande. Det dröjer inte länge fören Paul inser att han är en fånge och nu måste han skriva om sin senaste roman enligt hennes önskemål för att överhuvudtaget överleva. 

 

 

BETYG och RECENSION:

Misery (sv. titel: Lida) må mycket väl vara mina favoritfilm som är baserad på en roman av Stephen King. Filmen genomlyses av ett obehag där de psykotiska vibbarna skiner igenom så fort de får chansen och jag kan riktigt känna av paniken som författaren Paul Sheldon (James Caan) måste genomlida var dag under sin fångenskap hos Annie Wilkes (Kathy Bates). Filmen är rå och kallblodig med sin rent ut sagt galna beundrare i ledningen.

 

Annie Wilkes är författaren Paul Sheldons störta... och galnaste fan.

 

Kathy Bates må här göra sin bästa roll någonsin och hon passar perfekt in i rollen som den galna beundraren Annie Wilkes, en kvinna som kan gå från omtänksam till farlig på två röda sekunder. James Caan, som vi ser i rollen som den fångade författaren Paul Sheldon, sköter även han sig bra när hans kropp utstrålar förtvivlan samtidigt som han gör så gott han bara kan för att överleva och försöka överlista den något sjuka och farliga Annie. Misery är en rätt så skådespelsfattig film eftersom det mesta kretsar krig lidandet i huset och därför är övriga skådespelare knappt märkbara, men de som blinka förbi fyller ändå någon liten funktion som bidrar till handlingen.

 

Paul Sheldon spelar desperat med för att överhuvudtaget överleva.

 

Även om Misery har 25 år på nacken i skrivande stund så har jag bara sett filmen en gång tidigare och därför hade jag också inbillat mig att den skulle vara mörkare och näste lite mer plågsam. Nog är filmen plågsam som den är men jag hade ändå ett svagt minne av att tortyren var värre, men kanske är det så att mina barnaögon upplevde Misery annorlunda jämfört med mitt nu vuxna jag. Men vare sig jag upplevde filmen värre som liten eller ej så sprider fortfarande Misery ett obehag som rusar genom mina vener. Misery må kanske inte vara skrämmande som andra Stephen King berättelse men den känslan av lidande och galenskap som filmen ger är unik och påtryckande vilket också gör filmen väldigt bra och speciell.

 

Plågor och smärta är filmens A och O. 

 

FILMINFORMATION: