Cinderella (Drama, Familjefilm, Fantasy, Romantik): 

Ella levde en gång i tiden i ett kärleksfullt hem tillsammans med sin mor och far, men när hennes mamma tragiska gick bort förändrades allt. Hennes pappa gifte då snart om sig med Lady Tremaine vars två döttrar också flyttade in i deras hus, och när även Ellas far dog började styvmodern visa sitt rätta jag. Nu befinner Ella sig plötsligt i ett kallt och kärlekslöst hem där hon blir behandlad som en piga som får göra allt jobb. I all hennes misär tänds dock ett hopp när hon möter en charmig främling i skogen och en stor bal ämnad för alla ogifta flickor annonseras ut. 

 

 

 

Cinderella är ännu en Disneysaga som nu har kommit till liv och blivit till en riktigt spelfilm, men det som förvånar mig är att manuset knappt avviker från den tecknade historian. Det må finnas små avvikelser och sången är här ett minne blott (tack o lov), men på det stora hela så är detta nästan som en exakt kopia av den söta sagan från 1950. Dock är detta något som gör mig lite besviken eftersom jag hade förväntat mig en något mörkare historia än originalet.

 

Precis som i den tecknade Disneysagan möts vi här av magi och glasskor.

 

Vi kastas in i Ellas (Lily James) magiska värld som är full av kärlek men också av tragedier. När hennes älskade mamma dör gifter hennes far förr eller senare om sig med änkan och tvåbarnsmamman Lady Tremaine (Cate Blanchett) som då också blir Ellas styvmor, och trots att inget är som förut så verkar Ella ändå lycklig. Men när hennes far sedan också dör förändras allt och hon anser då inte längre vara en dotter till Lady Tremaine utan snarare en bekänt som få flytta upp på vinden där mössen håller henne sällskap. Ja, det är grundstoryn som efter strax en timme blommar ut till en ball på slottet, dit magin för henne och där prinsen Kit (Richard Madden) väntar. Kärleken uppstår då från ingenstans och det en gång långsamma tempot börjar istället att skynda fram. Cinderella går alltså ifrån att vara en seg och händelselös film till något som springer förbi och som sedan är över innan vi vet vad som hände och tror mig, det är inte smickrande.

 

Ella blir behandlad som en betjänt när hennes pappa väl är död. 

 

När det kommer till skådespelarinsatsen så presterar de medverkande bra men jag retar ändå upp mig på att allt känns så föråldrat, så som tal och beteende. Nu är visserligen Cinderella en saga som utspelar sig under "häst och vagn" tiden men lite modernare hade den ändå kunnat vara. Ingen har väl dessutom missat den omtalade getingmidjan som pryder Lily James spröda kropp och jag kan förstå all uppståndelse som den har skapat efter som hennes figur skämmer mig. Det ser helt enkelt inte friskt ut och Disney borde veta bättre eftersom deras filmer är riktade mot barn och ungdomar.

 

Den omtalade getingmidjan.

 

Ja, jag hade förväntat mig ett något mörkare drama med ett vuxnare stuk, men istället är Cinderella en barnsaga rätt igenom som får mig att rynka på näsan. Filmen är rent ut sagt barnslig och därför också på tok för barnvänlig för att passa mig i smaken. Hade jag velat se en barnfilm så hade jag helt enkelt sett den tecknade versionen. Trots att jag är oerhört besviken så är Cinderella ändå ett vacker och magiskt drama där fantasin flödar fritt och det går trots allt att beta sig igenom sagan, men jag skulle ändå inte kunna rekommendera den till någon som är över 12 år gammal.

 

Ella och prinsen på en bal på slottet. 

 

FILMINFORMATION: