Savages (Drama/Kriminalare/Romantik/Thriller):

Chon och Ben odlar tillsammans med sin stora kärlek Ophelia, eller O som hon kallas, den bästa marijuana i världen och de tre lever därför ett rikt liv i södra Kalifornien. Dock bryts idyllen när den mexikanska Baja-kartellen dyker upp och kräver ett samarbete. När pojkarna tackar nej till samarbetet så tas O till fång och de måste nu göra som de blir tillsagda för att få se henne levande igen.

 

 

Filmer som kretsar kring droger är såna som jag vanligtvis brukar undvika då jag oftast tycker de är rätt så dåliga, men ändå så lockade Savages in min i filmfällan och tyvärr så blev ju inte filmen bättre för det. Nu är visserligen Savages inte helt värdelös men där finns ändå inget som direkt tilltalar mig, förutom den underliga romantik som skymtar förbi i all hast då kanske.

 

 

Vad vi här få se är typ en skev tolkning av Romeo and Juliet där romantiken driver de tre huvudkaraktärerna Chon (Taylor Kitsch), Ben (Aaron Taylor-Johnson) och O (Blake Lively) till något som kan likna dumhet samtidigt som de är väl medvetna om vad de håller på med. Det är en trekantshistoria (tänk sex) som blandas med drogförsäljning och där Chon och Ben delar lika på sin stora kärlek Ophelia, aka O, och hon har inget emot det då hon älskar de båda lika mycket. Dock blir saker och ting något komplicerade när O tas som gisslan i ett drogdrama och för att rädda henne måste nu Chon och Ben göra som kidnapparna säger. Till att börja med följer de båda anvisningarna väl, men ju längre in i filmen vi kommer dessutom mer skenar de iväg på sitt egna lilla håll vilket i sin tur resulterar i en del dödande och lite blodbad. Ja, som ni hör så är det hela aningen sjukt men ändå rätt så lockande på ett underligt sätt.

 

 

Även om jag gillar den sjuka och romantiska biten i Savages så kan jag bara inte tycka om resten av filmens handling. Drogaffär är tyvärr något av det tråkigaste jag vet att se på film, vid sidan om krig och Maffian, och just därför blir det mest bara en massa slötittade på filmen som då också sakta rullar förbi mina ögon. Nu är kanske inte Savages det sömnmedel som många andra drogfilmer är i mina ögon och det finns faktiskt stunder då det hela blir lite intressant, men filmen blir ändå inte riktigt bra. Som sagt, allt rullar på medan jag slötittar och jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte blev fascinerad av den romantiska biten i filmen. Utan den sjuka romantiken så hade Savages nog gjort ett magplask av inte dess like men nu lyckas filmen ändå leverera något som stundvis är bra, men det blir tyvärr inte mycket mer än så. Savages är visserligen inte som de flesta andra drogfilmer och därför borde jag kanske tycka om filmen, men jag kan tyvärr inte mer än acceptera den som den är.

 

Drastiska metoder vidtas när pojkarna vill ha tillbaka det som är deras.